Jag hade nyligen en diskussion med en vän om jämställdhet på arbetsplatser varav hen säger ”det är så kul att vi har så hög jämställdhet på jobbet, vi är hälften kvinnor och hälften män”. Jag förstår att det är lätt att tänka att så är fallet, men är det verkligen en garanti för jämställdhet? Vad innebär egentligen jämställdhet? Har en organisation nått målet när fördelningen mellan de anställda är 50% kvinnor och 50% män? Jag tänkte försöka reda lite i detta och dela med mig av några av mina tankar kring ämnet.
Lika möjligheter oavsett könstillhörighet
Vi börjar med att reda ut vad jämställhet faktiskt är. Efter en snabb googling berättar jämställdhetsmyndigheten för oss att ”Jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla områden i livet. Jämställdhet är ett politiskt begrepp som betonar jämlikhet mellan kön.” Ingenstans i den här definitionen nämns något om antal eller procentuell fördelning. Vi tar det en gång till, jämställdhet på en arbetsplats innebär alltså att alla har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter, oavsett könstillhörighet.
En mycket viktig del i jämställdhetsarbetet på en arbetsplats handlar alltså om att skapa en inkluderande kultur där alla känner trygghet. För att förstå vad en inkluderande kultur innebär kan det ibland vara lättare att titta på hur det ser ut när det brister. Låt mig ta ett exempel. Jag gick för många år sedan på en intervju för ett jobb jag trodde att jag väldigt gärna ville ha. I slutet av intervjun säger den rekryterande chefen ”Vi har en ganska grabbig stämning här, klarar du av det?”. Den här frågan satte i gång varenda varningslampa inom mig, plötsligt var det inte längre en arbetsplats jag ville jobba på. Hans fråga gav mig tydligt signalen att det råder en machokultur på arbetsplatsen och att han som arbetsgivare inte ser det som sin arbetsuppgift att jobba för att skapa en inkluderande kultur där alla trivs, utan att det var upp till mig som kvinna att ”klara av” och ”tåla” den rådande kulturen. Det här var för mig ett tecken på en kultur där alla inte är inkluderade och har samma möjligheter. Jag är glad över att jag vågade tacka nej till jobbet.
Det berömda glastaket
Kan könsfördelningen ändå säga något om jämställdheten? Ja, men det beror på hur vi tittar på statistiken. När vi tittar på könsfördelning gäller det även att inte bara se till den totala fördelningen utan även fördelningen på olika positioner samt fördelningen av makten. Vilka är det som sitter på chefspositioner? En organisation kan ha 70% kvinnliga anställda men en ledningsgrupp som trots allt i stort sett bara består av män, vad säger då det om jämställdheten? I en jämställd organisation är det där berömda glastaket krossat. Vilka möjligheter medarbetare har till att göra karriär ska inte avgöras eller påverkas av deras kön.
Vi kan alltså konstatera att även om könsfördelningen inte automatiskt säger något om jämställdheten så är den inte heller irrelevant. Att sträva efter en jämn könsfördelning är inget vi ska låta bli att göra bara för att det inte är en garanti för jämställdhet. Det kan fungera som ett bra och viktigt verktyg för att skapa en arbetsplats med hög jämställdhet.
Så vad jag vill säga är egentligen – fortsätt sträva mot en jämn könsfördelning på era arbetsplatser, men nöj er inte där. Det viktiga är inte den procentuella fördelningen utan hur jämställdheten ser ut. Att ha en jämn könsfördelning kan dock vara med och skapa goda förutsättningar för en ökad jämställdhet. För att vara realistisk tror jag inte vi kommer ha en jämn könsfördelning i tech-branschen än på några år. Men, vi kan se till att den är jämställd oavsett den procentuella fördelningen. Nu jobbar vi vidare mot en tech-bransch där alla har samma möjligheter!
