Vår iver att strukturera stora informationsmängder har nog alltid funnits. Redan på 1600-talet började vi i Sverige med kyrkobokföring för att ha kontroll på vilka som skulle betala skatt och delta i krig. Statistiska centralbyrån grundades redan på 1800-talet. Under andra världskriget var nazisterna så ambitiösa med att registrera sitt hemska handlande att de sedan hade fullt upp med att bränna upp alla papper. Nån gång på 80-talet köpte mina föräldrar alla volymerna av Bonniers uppslagslexikon, kanske med förhoppningen att de skulle få bildade barn. En pärmsnurra, ni vet en rund hylla på hjul med fylld av pärmar, brukade man fortfarande vid början av 2000-talet se när man kom in på kontoret hos nån chef på en myndighet. (Ser att Gerdmans fortfarande säljer dem).
Den tekniska utveckling som accelerator
Men sedan drygt 30 år tillbaka har vi haft en allt mer uttalad ambition om att få in all denna information i datorerna. Ledorden har varit att den skall bli mer lättillgänglig och sökbar. Kanske var många lite för snabba med att tidigt prata om att det papperslösa samhället var här. Ett antal tekniska uppfinningar längs vägen har dock snabbat på denna utveckling: relationsdatabaser, ständig uppkoppling mot internet, förflyttning av data från lokala servrar till publika moln, OCR-tolkar som extraherar text i bilder, telefonsamtal som övergått till chattar i textformat i sociala nätverk, enheter som kommunicerar med varandra, integrations-plattformar och standarder för informationsutbyte, hantering av ostrukturerad data, bildingenkänning, maskininlärning och artificiell intelligens.
Allt detta har stegvis omvandlat informationen omkring oss till data. Vid en första tanke, kan man tycka att det inte är så stor skillnad. Tidigare slog vi i föräldrarnas lexikon när vi skulle lära oss lite extra om romartiden inför ett historieprov och idag hittar vi det på Wikipedia. Men den stora skillnaden är att informationen har börjat klumpa ihop sig, olika datakällor börjar allt enklare hitta varandra. Och dessa samband skapar ny data. Med det mesta i publika moln och med en enorm processorkraft så blir mängden av data som kopplas ihop oöverskådlig. Med all rätt så har vi senaste decenniet kommit att pratat detta som Big Data.
Innovation baserat på data
Så med tiden har det alltså börjat uppstå guldgruvor av data. Mycket av entreprenörskapen och innovationen idag handlar om vad vi kan göra av detta guld. Ett företag började köpa upp satellitfoton för att tolka bilderna och sälja information om vilka gator som var bra eller dåliga att öppna butiker på. En del säljer register med utförlig information om bolag och vilka personer som innehar olika roller där. Några av världens mäktigaste bolag idag har byggts upp på affärsidéen på att analysera sökbeteenden och kundbeteende och kombinera detta med annonsintäkter.
Det blir allt mer tydligt att ett företags stora framtidsmöjligheter ligger i vad det förmår att innovativt göra med datan det processar. Om vi istället skulle likna data med olja kanske man skulle kunna se det som hur bra oljeraffinaderier som det har. Jag har svårt att finna något annat område i ett företag där det uppstått så många nya roller de senaste tio åren. Tidigare brukade man mest prata om att någon på IT-avdelningen hade rollen som Databas-administratör (DBA). Nu växer floran av data-relaterade roller ständigt. Statisticians, Data Engineer , Data Scientist, Data Steward, Data analyst, Data architect, Data visualization manager, Machine Learning Engineers. Listan kan göras lånt.
Inte bara innovation och nya tjänster förväntas komma ur dessa guldgruvor, men också allt snabbare insikter om kundbeteenden. Jag träffade ett konsultbolag som stolt berättade att de gjorde kundundersökningar vart annat år. Det är bra men ändå en stor kontrast mot TikTok som fångar drygt 700 datapunkter om dig som kund under första minuten som du använder appen. Det blir tydligt att de som använder avancerad teknologi för att fånga all denna data om kundbeteenden, snabbt kommer ha enorma informationsmängder att hantera. Volymer som är så stora att de inte går att hantera med mänsklig förmåga. Det innebär att slaget inte bara handlar om att bryta guldet utan att ha tillgång en artificiell förmåga att analysera det, en förmåga som, ibland utan vi förstår hur, ständigt förbättras med ju mer data den matas med.
Parallellt med detta börjar en helt annan strid uppstå om vem som äger datan? Är det företagen eller konsumenterna? Är det företagen eller länderna där data i serverhallarna finns lagrade? Eller vad händer om allt detta inte skyddas om kommer i orätta händer?
Har vi kommit så långt i vår datamognad?
Kort sagt, mycket talar för en jätteomställning mot ett datadrivet samhälle. Men frågan är ändå om vi kommit lika långt som man kanske borde förvänta sig med allt vi hör om Data & Analytics? Inom professional-servicebranschen är det många bolag inom revision, redovisning och risk & compliance, som i sina uppdrag processar stora mängder av data, men som ändå inte speciellt väl förmår att ge kunden något extravärde av detta. Många konsultbolag är fullbelagda med uppdrag som handlar om att förbättra datahanteringen hos sina kunder eller att leverera olika typer av insikter baserat på dataanalys. Ändå visar vår undersökning att endast 4% av konsultbolagen själva har investerat i en dataanalysplattform för att ta sina kundleveranser till nästa nivå. Ofta handlar det fortfarande om att i varje uppdrag konstruera en ny pivottabell i Excel för analysen. Och jag kan förvånas över hur många advokatbyråer som jobbar med konkurser men som ändå är tämligen ointresserade av att investera i verktyg för dataanalys.
Ser man till andra branscher så är det många CIO:er jag träffar som erkänner att de inte har en bråkdel av alla häftiga nya data-roller som det pratas om, och på frågan om hur de skulle beskriva företagets datamognad så är svaret ofta ”låg”. Hur många ledningsgrupper är det i praktiken som bestämmer det mesta med data-drivna-beslut, där inte känslor, roller och taktik avgör utfallet på besluten? Och man kan fråga sig hur mycket big-data, där allt data är ihopkopplat, är det egentligen i företagen, där mångas arbetsuppgifter till stor del handlar om att manuellt kopiera och klistra in data från olika system som vägrar att prata med varandra.
Så, ingen tvekan om att data är det nya guldet. Men guldrushen känns lite sporadisk än så länge. Vissa har kommit väldigt långt och tjänar mycket pengar på det. Andra känner till att de har en gruva som de en vacker dag skall besöka.
